Burning Room

"Det är såklart du inte har glömt svenskan," protesterar mamma i telefon när jag än en gång gnäller och ojjar mig över att jag aldrig kommer få jobb som journalist i Sverige. 

Att jag skulle ha glömt svenskan är såklart inte vad jag menar, däremot så har den har knappast utvecklats de senaste åren. Jag är rädd att jag inte kommer vara tillräckligt bra i jämnförelse med alla Södertörnsnissar som inte gjort annat än läst svenska tidningar, skrivit svenska notiser, reportage och artiklar.

Eller har de? Jag har fått intrycket av att min utbildning i England är mycket mer praktisk än den i Sverige. Vi sitter aldrig i stora salar och lyssnar på någon som talar till hundra människor. Vi är cirka 20 stycken och jobbar som en redaktion. Jag är redaktör. Säger till dem vad som ska göras. Jag gillar det. Inte att bossa, men att ha kontroll. Inflytande. Nu är jag i Barcelona. Tillbringar sommaren på en engelsk tidning där jag är editor assistent - assistent åt redaktören. Och inte får jag bestämma ett skit. Och inte får jag en krona betalt.

Men det går bra, ändå.

Jag menar; Barcelona.