It is a beautiful life
På bussen tillbaka satt jag tyst och tänkte på vad Fran hade sagt. Och sedan tänkte jag på den här sommaren. Spanien. Livet. Fantastiska, underbara livet.
"Excellent".
Oh. Jag har fatt ett sadant himla fint letter of reference. Oh. Nu borjar jag grata.
Fyfan vad jag ar glad over den har sommaren.
<3
On my way...
SISTA DAGEN PA JOBBET. Och jag har faktiskt INGENTING kvar att gora.
:)
Exakt vart sommaren tog vagen kan jag inte riktigt svara pa. Kanns som en drom allting. Mycket forvirrande. Sedan jag blev myndig for ca sju (!) ar sedan sa har den har arstiden handlat extremt mycket om fest och flirt. Sa har det ju inte varit den har sommaren. Barcelona har varit lite av ett rehab, med endast ett fatal ordentliga utgangar. Och flirtande med solbranda karlar har jag lyckats halla mig ifran forvanadsvart bra. Jag maste vara extrem-kar i Sam for herregud vad sinnesjukt vackra kexen ar i den har staden.
But I´m a good girl.
Nufortiden. Ha.
Ser otroligt mycket fram emot att fa komma till Sverige om nagra dagar. Min flygradsla har gatt overstyr och jag gor nu inget annat an att oroa mig for sjalva hemresan, but once I´m there:
Aaaaaaaaaaah...
Go and Connect
Vad som började lite som en katastrof blev fantastiskt såfort vi alla hade varit iväg på 2 veckors semester. Tror att Fran -redaktören, var i behov av lite Ibiza party för att komma på fötter igen. Hon har nämligen varit supergullig den senaste tiden. PLUS att de andra stolpskotten till praktikanter tog sitt pick och pack i början av Augusti. Så, det har bara varit jag, Steff och Lucy. Och Fran. och Alex. Som en liten familj. ''
På måndag kommer septembers Valencia Connect och Barcelona Connect från tryckeriet.
"Barcelona Connect is your magazine too now, Moll! Your picture is the front cover and we are using loads of other stuff you have done! THANK YOU!!"
Uppskattning. Äntligen.
Den som väntar på något gott...
Frihet
Vår generation är den första att röra oss såhär fritt och jag är så oerhört tacksam över att vi får prova på, uppleva, leva.
TEET
När Sam ger mig top 10 på varför han är kär i mig så radar han upp en massa fina detaljerade anledningar. Ni vet sådär som på film.
En av dem är "Because you say teeT instead of teeTH".
Um, TACK?
När svengelskan fungerar som bäst...
Uh uh
Det ar min nast sista dag pa tidningen och jag har sysselsatt mig sjalv med att rensa det helt patetiskt stokiga fotogalleriet pa servern -SOM NU HAR CRASHAT. Help? IT killen ar pa semester och Alex the boss ar inte har idag. Fyra tjejer sitter nu i ett rejalt Karlsson klister kan jag meddela.
For att senare avsluta kvallen med ol i sol(?)nedgang.
Sa da gick vi ned till Parc de la Ciutadella, 1 min fran Lucy´s balkong.
Igar spelade vi kort, drack te, vantade pa regnet...
...som tillslut antligen kom!
Fax it
Har glomt att skicka in mitt letter of notice till hyresvarden i Carlisle. Enligt kontraktet maste detta vara skriftligt, med min underskrift. Sa, vad gor man nar man inte litar pa spansk post samt sitt eget minne?
Aha! Man slanger ivag ett fax...
Det börjar lida mot höst...
Myyyyyyyyyys. Jag alskar nar det ar mulet. Jag alskar nar man har haft en hel sommar i klibbiga 30 plusgrader och det aaaantligen borjar bli lite kyligare. Mulet. I basta fall regn.
Sverige ska inte bli helt fel...
Te. Polotrojor. Byta flipflops mot stovlar. Oooh.
La rumba de Barcelona
Jobb jobb jobb
Final countdown
Om jag skriver att helgen har varit bra sa ljuger jag. Den har varit fantastisk. Eftersom jag lamnar Barcelona om en vecka sa ar jag och tjejerna i full fart med att utforska vad som finns runtomkring oss. Dessutom ar jag helt patetiskt trott pa "Coca cola, serveza, agua"-killarna och "massage?"-tjejerna pa stranden. Och mina vanner, fyfan att jag inte hade satt igang med detta tidigare. En halvtimme med taget och du hittar ode strander, rent vatten och ett lugn du aldrig kanner i Barcelona. I lordags var det faktiskt forsta gangen jag kunde hora vagorna sla mot stranden. Sondagen var ocksa helt fantastisk. En lagun som paminde om Thailand snarare an Spanien. Visste inte att det har landet kunde vara sahar vackert. Underbara Spanien. Underbara sommar. Som snart ar over.
Sondag - Blanes
Lordag - Villasar de Mar
Ett glas vin senare...
"You could have your own magazine..."
Det har varit mycket framtidsvisioner den senaste tiden, och just som jag hade på känn redan innan jag kom hit så kom frågan:
"Malin, you could set up your own Connect magazine in Stockholm you know... We would help you out with everything but it would be your very own magazine," sade big boss Alex idag. Go and Connect växer förvånandsvärt mycket, trots dålig layout för både tidning och hemsida. För att inte nämna dåligt organiserat företag. Men med den nya makeovern som väntar så kanske det kan vara någonting... Ska ha ett ordentligt prat med dem innan jag åker.
Samtidigt vill jag ut i arbetslivet och uppleva samt lära mig så mycket som möjligt. Nog skulle jag klara av att starta en tidning som Barcelona Connect imorgon, men jag vill utvecklas... Hmmm. Livet.
Nej, nu ska jag till affären och inhandla färska scampi och andra fina ingredienser som tydligen hjälper när man tappar förbannat hår. Hur får jag in ägg i scampi frästa i vitlök? Det är frågan...
Hairy.
Jag tappar fortfarande massa har och har utforskat detta. Det blir saklart varre ju mer jag tanker pa det, men hur slutar man tanka?!
Other causes for hair loss could be over medication, stress, change in hormones, mental disturbance or a poor diet.
An intake of Vitamin C in the form of citrus fruits like orange, lemon, vegetables like parsley, tomato, broccoli, green peppers or in the form of supplements help to reduce hair loss.
A capsule of Vitamin B complex is a good supplement. Brewers yeast is also a major source of Vitamin B. Protein rich food like fish, eggs, cheese, tofu, soy products, nuts, wheat germ, and beans help arrest hair fall.
Chinese superstition is that hair loss is caused due to poor blood circulation. So they treat the organs related to that i.e. the kidney and liver with fleece flower root, mulberry fruit, and wolfberry fruit.
Stress is a primary reason for hair loss with the current generation. Yoga, meditation, massage, and other relaxation techniques are helpful in calming the mind and reducing stress and tension.
Natural products for the hair also help in reducing hair fall. A shampoo made of four tablespoons of thyme boiled in water for ten minutes is particularly good for treating dandruff, which causes hair loss.
Apply this mixture onto hair and leave it on for an hour before washing it off. Another recipe for preventing hair loss is to beat two egg yolks in half a cup of water and apply it to your hair. After five minutes wash your hair using vinegar in water for the final rinse.
"My hair seems to fall even as I think about it!"
‘‘Hair loss can also be psychological and is usually seen in people who worry about hair fall. The worry itself results in further loss," says Dr Bharija.
Antligen freeeeeeeeedag!
Sa, arbetsveckan ar over om 15 minuter sa snart blir det vin pa min balkong med alsklings-Steffi. Forra veckan satt vi pa hennes djungel-terass och gjorde exakt samma sak. Lucy ar ikvall busy med sin pojkvan som ar och halsar pa, men sa har glada var vi forra helgen.
Deadlines? Nej. Lifelines.
Adrenalinet pumpar, detta ar mitt ectasy
.
Lucy utanfor jobbet igar, pa den dar tiden da vi hade tid med lunchbreak.
YES!
har
blivit
med
hus.
Sa jaaaaaaakla frascht ar det.
Back on track!
Krönika till Cumberland News innan Fredag är beställt.
Intervju med speed-dating organisation i Valencia.
Ytterligare en vox-pop i Barcelona.
Och massor av Barcelona-bilder.
Nu kör vi.
Och, bäst av allt; mästerkocken Jose (flatmate med egen restaurang) lagar middag till mig och Katherine ikväll. Det doftar gudomligt.
P. S till min latino-obsessed van Karin - erkann att du ar lite kar nu?
Mamma kna
Verkar som att jag och Steve har hittat ett bra hus nu antligen iallafall.
Om tva veckor aker jag hem till Sverige. Tva veckor. Vill ta vara pa tiden, inte ma sahar jakla konstigt.
Tror jag behover ligga i mammas kna och bli klappad pa huvudet ett tag.
Angående journalistiken
Jag kan inte sluta tänka på det.
News and Star hörde av sig idag och vill ha fler krönikor a'la Sex and the city-style. Tack gud. Trodde de hade dissat mig.
Och Dasha, jag vet inte vad jag vill göra än... Vilka känner du?
Life is a beach
Morfar och jag.
Vad gjorde du i fredags?
Jag var har - Sitges - 20 minuter fran Barcelona
Slut på semester...
Gött har det var't.
Eating my brain.
Men jag har panikånget. Tydligen.
Trots att jag inte är det minsta stressad, in fact - jag har SEMESTER, så har jag de senaste dagarna svårt att ta ett djupt andetag. Det här händer då och då när jag blir stressad, mentalt. Semester innebär en jävla massa tanketid och jag har rent ut sagt PANIK för framtiden som komma skall. Ett år tills jag är klar. Tjiho. Jobb? Lycka till. Och med paniken kommer håravfall. Vilket ger mig ännu mer panik. Gaaaah.
Så, jag googlade detta.
Och tydligen lider jag av panikångest.
Gött. Har man psykiska problem nu?
Bullshit. Jag hatar google. Snacka om att det får en att tro så jävla mkt skit. Stress är inte att ha en mental störning. Hallå.
Ändå kan jag inte slappna av.
Livet är så himla märkligt. Det är nog därför vi blir såhär, då och då.
Så mycket tankar.
Jess THEMOTHAFUCKINGPRINCESS
Hur får man LUST i allt detta oNÖDiga?
Bröllop. Det är så nära Disney-kärleken vi kommer. Att stå där framför vänner och familj och hålla handen med The Man. Yes, jag längtar. Jag gillar när livet är som på film.
MEN en sak förstår jag mig verkligen inte på, och det är allt jävla JIDDER runtom ett bröllop.
Jag har HELT övergett min favoritbloggerska Holly (www.nothingbutbonfires.com) för hon har sedan i... VINTRAS? inte skrivit annat om sin jäääääkla bröllopsplanering. Hon har planerat i över ett HALVÅR och under hela tiden varit SUPERstressad. Loggade in på hennes blogg för att se om bröllopet var över än. Icke. Möts istället av det här:
Um. Det här är deras inbjudningskort till bröllopet. Holly och hennes husband-to-be gillar att resa - ifall någon missade det. Är det bara jag som tycker att det är helt patetiskt? VAFAAAAAN. Förstår ni hur lång tid det måste ha tagit att fixa alla dessa kort? Lägg märke till detaljen att de har köpt GAMLA retro fridmärken på ebay att klistra på kuverten tillsammans med de nuvarande... Nej, jag ooooorkar inte. Vaaaarför gööööör folk såhär? Stressar ihjäl sig för inbjudningkort???? Gaaaah. Och vet ni? Jag skulle aldrig gifta mig med en man som ville ha det såhär fjolligt. Som tyckte detaljerna kring ett bröllop var lika viktigt som självaste festen. Och aldrig skulle jag vilja ha en man som stod ut med en tjej som ville ha det så. Fyfan. Det förstör ju liksom allt. Att gifta sig ska vara kul inte panik.
Om jag någonsin gifter mig ska jag skicka folk ett vykort "HEJ!!!! KOM PÅ MITT BRÖLLOP!!!!". Och så skapa ett event på Facebook såklart, så att folk kan osa. Asbra. Så får det bli.
Sommarens låt
Första festkvällen i Barcelona. Varenda strand är fullsmockad. DJs spelar vid varje bar. Raketer i himlen. Sjärnor. Mina fötter barfota i den mjuka sanden. Och så dansar jag. Tänker "FYFAN vad jag älskar livet, FYFAN vad jag är grym som faktiskt tog mig hit". Och just där, i den sekunden, kör DJn igång en dance remix av den här låten. Viva la vida? Si, si. Claro.
Jag älskar dig, Barcelona.
Hur kunde jag klaga? kommer jag fråga mig själv.
För det jag kommer minnas är kvällar som den här. Som varje kväll den här veckan: Jag tar på mig bikini, shorts, luvtröja, löparskorna. Jag springer ned till stranden. Springer så långt jag orkar. Förbi barerna och kärleksparen, gatumusikanterna och turisterna. Sedan stannar jag till, andfådd, tar av mig kläderna, de svettiga strumporna och kastar mig i vattnet. Sammet. Himlen är lila, snart svart, och livet är ett vykort.
Jag kommer minnas de här kvällarna; hur jag sedan går hem, blöt i håret, med ett leende så stort att folk tittar undrande på mig.
De som bor här förstår.
Och när jag, som ikväll, passerar en folksamling som mitt på gatan har spontan dansundervisning vet jag inte riktigt vart jag ska ta vägen med mitt leende, all denna kärlek. Pappa, den här staden är skräddarsydd för sådana som dig och mig.
Barcelona.
Om jag hade alla jag älskar i den här staden... Oh. Så föreställer jag mig himlen.
Estoy så jävla aborida.
Okej, i ärlighetens namn, jag är pissuttråkad. Stef aka min barcelona-bästis är i Tyskland och överraskar sin mamma på födelsedagen. Caisa och Alejandro är på smekveckor runtom i Spanien. Lucy har inte internet och jag har inga pengar på mobilen så vi har gett upp vår kommunikation. Katherine sitter inne på sitt rum och väntar på Skype-dejt med sin kompis. FYFAN vilken PISSTRÅKIG dag. Jag vill att det ska bli helg. Festival i Gracia. Vi ska alla möta upp Luciano med vänner och dansa natten lång. Då jävlar blir det vin. Att vara detox är lika tråkigt som den här dagen.
Om inte värre.
Landet av scarfs.
Inte ens när hon var och hälsade på i Sverige förra sommaren...
P.s Jajaaaa alla Sveriges mode-fantaster. Det var säkert ute redan 2005. Who gives a fuck.
Guilty pleasure
Chavs till frukost.
"How do you know?"
"Well, my workmate passed by this morning - and already at ELEVEN o'clock in the morning they had gathered outside, sitting drinking cider".
Gah.
För er som inte vet; chavs är ungefär motsvarigheten på vad vi i Sverige kallar fjortisar. Bara de att de ALDRIG växer ifrån det. Chavs kan vara alltifrån 10 till 80 år. De är englands underklass som klär sig i träningsbyxor instoppade i strumporna, en Fred Perry t-shirts och ofta keps. Utan undantag saknar de minst tre tänder. Tjejerna, oftast överviktiga och stor-rökare, går och drar på barnvagnar redan vid femton års ålder.
Det finns väldigt många chavs i Carlisle.
Och det är faktiskt sorgligt. Det går i arv, från familj till familj och i vissa delar av Carlisle vill man inte vara, allra minst bo. Ibland hör jag dem om nätterna från mitt fönster," FOCKING SLUT!!! You FOCKING twat!" och det är så aggressivt. Så mycket desperat hat i deras röster att det riktigt skär i en. Hur kan att samhälle se ut såhär? frågar jag mig själv många gånger. Men för det mesta blundar jag. Orkar inte se.
Därför vill jag helst inte ha dem utanför mitt hus när jag kommer hem från skolan.
Allra mindre när jag är påväg till skolan, med kaffesmak i munnen och kisande ögon, nej då vill jag inte se detta misslyckade samhälle. För de är inte glada. Cidern kanske får dem att tro det. Men jag ser igenom.
Klantig? You know it.
Men jag har inte råd att köpa att sjätte par. Jaaa, de jag har köpt de senaste fyra gångerna har alla varit från HM och kostat fina 7 euro. Men det är en fjärdedel av min augusti-budget (det går bra nu) så jag vill verkligen inte köpa nya.
Men jag måste.
Mina ögon är så stört ljuskänsliga. Har haft spänningshuvudvärk hela kvällen.
Fan.
Jag behöver inte bli rik Gud, bara lite lite mindre fattig.
Bye bye Bank Street
Så var allt kirrat. I slutet av september tar jag mitt pick och pack och lämnar Bank Street. Kim är okej med min flytt. Steve har fått klartecken från agencyn. Bara en sak kvar att göra:
Dear Smiths,
I am giving you my letter offical notice stating my intention to leave the property at Bank Street.
This departure will be effective from the last of September.
Best regards, MalinVad sjukt mycket kul vi haft där. Men under det senaste halvåret har endast heltäckningsmattan skvallrat om allt roligt som en gång var. En jobbig påminnelse om hur livet går vidare. Det är dags att skapa nya minnen.
Inte ett dugg bitter.
Vilket det dagen till ära har. Tack Skype.
.
Var god försök senare.
Vänner från förr.
Nu börjas det...
Vi är tydligen vuxna.
Frågan är - hur var när hände det?
London Road.
Jag älskar att flytta. Eller såhär; jag älskar att få göra om. Måla. Fixa. Dona. Dekorera. Efter att ha delat lägenhet med Kim de senaste två åren så känns det helt rätt att lämna Bank Street. Det har varit ett sant nöje men jag behöver förändring. Dessutom kommer jag att spara en himla massa pengar på att bo med Steve, som hyr ut sitt rum för en ynka 100 pund i månaden. High fucking five.
Vi ska förhoppningsvis flytta- klicka på länken! - hit.
LÅÅÅÅNGT FRÅNNN TRÄÄÄT
Världens lataste lördag rann snart iväg till världens slappaste söndag och jag påminns om att det är ju SÅHÄR sommarlov ska vara. Har haft norska tjejer på besök i lägenheten i en vecka så jag har glott TV med dem ikväll och pratat studielån och norska skatter. "Till jula behöver vi ikke betala fyll skatt, bara hälften, så man har råd till jyleklappar". Gaaah! "We should move to Norway," säger Sam senare på msn när jag berättar om oljans rike och ho ho. "We". Mmm. Han har nu bestämt sig för att komma på besök i Sverige i september. Dock är han livrädd.
"But your parents are foreign Molly, they won't understand me! All I can say in Swedish is ÄÄÄÄPPLET FAAAALLER INTE LÅÅÅNGT FRÅN TRÄÄÄÄT."
Tur att mina föräldrar kan lite mer engelska då. Fast det står fortfarande tveksamt om de kommer förstå Sams dialekt. Jag menar, han pratar ju grov norrländska, fast på engelska. Med typ norska inslag, fast skottska. Ja, ni hajjar.
Det är du och jag nu, kompis.
"Hahahaha ok Molly," skriver Simon på facebook när jag berättar om mina planer på att flytta in med Steve.
Jag såg det i lågstadiet, mellanstadiet, högstadiet. Åh, högstadiet. Bland oss tjejer. Utfrysningen. Mobbingen. Elakheten.
Att se det bland 25-åriga män är bisarrt. Men tyvärr är det dagens verklighet bland de jag en gång kallade vänner. Som barn hade jag inte vågat, men idag ställer jag mig bredvid offret, och säger FUCK YOU ALL.
Jag ska flytta in med en av mina bästa vänner i helaste världen - Steve, och det ska bli det bästa året någonsin.
Världsfolk.
Jag har reflekterad mycket idag, tänkt på hur jag kommer se de här månaderna sådär i efterhand, och en sak är säkert: Det har varit underbart att träffa alla dessa människor. Så fulla av liv med en aura av resväskor och äventyr. Detta är någonting jag verkligen saknar i Carlisle. Carlisle tror att Carlisle är världen, och det gör mig klaustrofobisk.
Förra året lärde jag känna Sandra från Hongkong. Hon var utbytesstudent hos oss. Fikorna med henne blev en hållplats där jag kunde andas. Vi diskuterade världspolitik och kinesisk dating-kultur. Fina Sandra. Jag kommer sakna henne det här året. Definitely.
Detta kommer jag säkert ta tillbaks i höst MEN...
Det var mulet när jag vaknade men du kryper den fram den jäveln.
Jag vill ju promenera till Gracia och dricka kaffe med Steff. Jag är trött på stranden. Jag är trött på att ständigt ha en swimmingpool av svett i pannan.
Minns att vi dansade regndans runt Ankis kitchen den där sommaren i Marbella.
Och sedan regnade det, äntligen.
Godnatt slash godmorgon
Svensk sommar - i Barcelona.
Sedan jag flyttade till England så har jag sett till att vara hemma i Sverige så mycket som möjligt. Varje sommar, påsk och jullov slängde jag mig på första bästa plan, gärna några dagar innan lovet egentligen börjat. "Sorry Helen/Terry/Tony, all the other flights were fully booked..." och de nickade förstående, sade att "of course, no problem, have a great time back home."
Detta är mitt sista sommarlov och att välja bort Sverige i förmån för Barcelona var något jag bestämde mig för en regnig eftermiddag ute på västkusten förra sommaren. Jag satt där i soffan hos mormor och morfar och fick en plötslig insikt; två år kvar. Det är INGENTING. Jag måste göra något vettigt av mitt sista sommarlov. Något hissnande. Något som gör att tidningsredaktörer höjer på ögonbrynen när de läser mitt CV. Och så mindes jag vad jag hade sagt till min vän Steve där vi en gång satt på en strand i Barcelona: "I have to live in this city at some point in my life." Jag har svårt för att bryta löften jag ger mig själv. Så på den vägen är det.
Barcelona är fantastiskt men jag saknar Sverige. Underbara svenska sommar. Doften av gräs finns inte här. Eller skog. Mossa. Eller vad det nu än är som gör att det doftar så förjävliskt gott. Kanske är det bara så enkelt som att det doftar barndomslycka. Minnen som liksom vilar i näsborrarna och blommar upp runt midsommar.
Jag saknar dofterna.
Men det finns något som hjälper, och det kommer inte i form av doft, utan i form av ljud. TACK SR's poddradio-arkiv. TACK för att jag kan lyssna på Sommar varje kväll där jag springer längs Barcelonas strandremsa i solnedgång. Tack för att ni får mig att känna mig som femton år, sittandes på altanen på västkusten, med naglar målade i ljusblått och en Frida-tidning i handen. Tack för att mormor och mamma sitter bredvid, i varsin solstol, och diskuterar middagsmat. Tack för tystnaden som infinner sig när signaturmelodin sätter igång, "Vem är det som pratar idag?".
TOPP 3 SOMMARPRATARE 2009 (hitills, enligt mig - som btw för det mesta har rätt)
1. Nour El-Refai ( vilken underbar människa, ladda ned här)
2. Alex schulman
3. Sara Paborn
Fredagskväll
Jag har varit i Barcelona i snart två månader och har under den här tiden blivit väldigt fäst vid Lucy och Steff från jobbet. De anlände en vecka efter mig och jag ryckte tag i dem direkt. Klamrade mig fast.
Inte alls desperat.
Igår kom mina favoriter på middag innan vi begav oss ut i natten för att se Tiesto och andra DJs jag inte kunde bry mig mindre om. Jobbet hade stort party för några veckor sedan och vi vann gratisbiljetter till Barcelona Summer Week. Klart vi var tvugna att gå! Men electro/dance musik är verkligen helt meningslöst. Dock var platsen för festivalen fem-stjärnig. I självaste olympic stadium med upplysta fontäner och en utsikt över hela Barcelona dansade vi tills tre på morgonen. Det räckte så. Lite överraskande att vara hemma före soluppgång. Trevligast var middagen. Steff och jag tror på evig kärlek mellan Lucy och min nya flatmate Katherine. De talar båda posh English och gillar art galleries. Vi iakttog dem med spänning.
.
K som i apkär.
Och ja mamma, han röker ibland när han tar sig en öl eller två. Min far (och din man) rökte heltid för bara några år sedan, mind you.
Varför jag startar en svensk blogg, fyra år senare.
Att jag skulle ha glömt svenskan är såklart inte vad jag menar, däremot så har den har knappast utvecklats de senaste åren. Jag är rädd att jag inte kommer vara tillräckligt bra i jämnförelse med alla Södertörnsnissar som inte gjort annat än läst svenska tidningar, skrivit svenska notiser, reportage och artiklar.
Eller har de? Jag har fått intrycket av att min utbildning i England är mycket mer praktisk än den i Sverige. Vi sitter aldrig i stora salar och lyssnar på någon som talar till hundra människor. Vi är cirka 20 stycken och jobbar som en redaktion. Jag är redaktör. Säger till dem vad som ska göras. Jag gillar det. Inte att bossa, men att ha kontroll. Inflytande. Nu är jag i Barcelona. Tillbringar sommaren på en engelsk tidning där jag är editor assistent - assistent åt redaktören. Och inte får jag bestämma ett skit. Och inte får jag en krona betalt.
Men det går bra, ändå.
Jag menar; Barcelona.
Från en balkong i Barcelona
Samt skaffa mig en svensk blogg.
DET ÄR DAGS NU!